Det här är något jag skrev förra terminen. Utan några som helst avsikter för publicering här eller någon annan stans. Med tanke på att det var så aktuellt och personligt just precis då.
Idag åkte den av en slump fram ur gömman.
Ibland blir jag förvånad, förvånad över att jag ens överhuvud taget hittar orden.
Det här skrev jag efter begravningarna förra året. Kanske blir det en tankeställare för någon, kanske inte. För mig är den här känslan avlägsen, vilket är skönt. Men det är alltid bra att minnas, komma ihåg lätta och tunga saker för att kunna tackla livet på bästa möjliga sätt.
Två gånger på en höst är två gånger för mycket, att det ens händer över huvudtaget är mänskligt och hör livet till men den smärta det medför kan få vem som helst att söka efter ungdomens källa.
Det får mig vare sig jag vill det eller inte att tänka förbjudna tankar, svarta och tunga, hemska och svåra. Något som behöver komma ut men helst inte i diskussion med annan person då jag inte vill att någon annan ska följa i dessa tankespår.
Tankarna är bara tillfälliga, och förvandlas i nästa sekund till beundran och tacksamhet över den underbara familj och vänner jag har. Men när andra förlorar de käraste de har får en att inse att ingen är oövervinnerlig, tänk om jag är på tur att förlora någon och hur i helvete skulle det gå ( förbjuden tanke )
Jag vet att man inte ska ta ut saker i förhand, en av anledningarna till denna känslokalla reaktion.
Tror jag stängde av, vill inte känna då jag vet att det kommer rinna tårar av tragedi om några veckor. Men jag behöver känna för att inte bli immun och kall, vill kyssa dekadensen men vem räddar den ? ingen. Inte ens sig själv
Livet springer, rushar och du förväntas hålla samma takt. Det stannar inte för någon, sekunder är hundradelar av mänskligt förfall eller grundlig lycka.
Jag känner att jag älskar villkorslöst, är tacksam för att hjärtat är fritt men fast i tanken. Försöker förlåta och släppa taget en gång för alla men hoppas på mirakel och krusiduller. För jag förtjänar det, han, dom, hon förtjänar det. Världen behöver mer hela hjärtan.
/ T
0 kommentarer:
Skicka en kommentar